Summa sidvisningar
söndag 11 oktober 2009
Älskade pappa..
Jag saknar dig så himla mycket! Kommer alltid att sakna dig och kommer alltid att undra vad du pappa skulle gjort i vissa situationer. Din kunskap som du delat med dig vare sig det har gällt att försöka stå på ett par skidor i nedförbacke eller när vi varit ute med båten i skärgården i barndomen. Du har lärt mina brorsor att bygga hus till att dra el. Du har alltid vetat hur man ska göra allt pappa. Det finns ingen som nånsin kommer att ersätta dig. Jag är så glad att vi hunnit spendera så mycket tid tillsammans och att vi alltid haft Runskär som gemensamt hem. Det kommer vi fortsätta att ha och jag vet att du är med oss därute. Det känner jag. Det var inte samma sak att vara därute igår för att ta upp båten och stänga igen därute. Sånt som du alltid varit med och styrt upp. Nu kan vi inte längre ringa dig när inte bilen funkar eller när det är nåt annat som krånglar. Du har alltid haft svaren och nu får vi lära oss att leta efter dem själva. Du har alltid varit min beskyddare pappa, även i de lägen mina brorsor gaddat ihop sig mot mig så har du alltid stått vid min sida för att jag inte ska stå själv. Det finns ingen som kan ge det stödet som du har gett. Vissa stunder känns det som att jag vant mig litegrann att du inte finns. Andra stunder förstår jag att jag inte alls förstår det. Som att det aldrig mer kommer att stå Pappa när mobilen ringer. Såna stunder känns så himla svåra att vänja sig vid. Du hade ju kunnat leva 20 år till och ändå inte varit särskilt gammal egentligen. Den närmaste tiden kommer att bli så jobbig. Tänk om man ändå kunde ringa dig bara en stund bara för att höra din pigga och glada röst. Jag är så himla glad att du tog vara på livet och verkligen levde det. Du sa alltid på skämt att "Varför ska jag inte leva nu när jag kommer att vara död i en evighet?". Du levde verkligen enligt den regeln och det är en sådan skön tröst mitt i allt. Det är klart att du skulle leva livet pappa. 58 år gammal och cancer tog ditt liv. Alldeles för tidigt har du lämnat mig, Kirre och Dale. Du är alltid våran pappa och jag älskar dig så mycket för den du var och allt du gett oss. Vi kommer att ses igen pappa..
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Älskade Sofia,
SvaraRaderakommer alltid att finnas vid din sida i livet
Du är en fantastisk dotter och jag vet att pappa inte skulle önska att se dig så ledsen som du är nu. Vi har verkligen förstått hur älskad Olle var av alla och inte minst av sina barn. Vi måste tillsammans försöka att gå vidare i livet min älskade dotter Sofia.
Mamma
Sofia, va vackert skrivet! Mina tårar trillar sakta ner för mina kinder.
SvaraRaderaHar ju aldrig träffat din pappa men har förstått att han var en underbar pappa.
Han kommer vara med dig hela livet med sin själ, sitta på din ena axel och hjälpa dig i svåra stunder och glädjas med dig i lyckliga.
Massa varma kramar
Kajsa
Precis så var han Olle, månade om sina barn skröt om er i alla lägen och var väldigt stolt över er, Vi kommer sakna honom, alla stunder på Runskär och den goda kompis som han varit sen 1965. Kram på dig Sofia.
SvaraRaderaMarianne och Hans
Jättefint skrivet om en jättefin Pappa.
SvaraRaderaTänker på dig!
Kram Christina (Tham)
Tänder ett ljus för din pappa varje kväll, han har ett eget hemma hos Dennis och mig. Egentligen tror jag han är ute på Rönnskär och bygger på eran stuga, tar en kopp kaffe emellan varven och gör fint tills du, Kirre och Dale ska bo där nästa sommar...där ute kan han vara sig själv och samla sina käraste. Han finns där i din närhet, men inte på samma sätt som förut...
SvaraRaderaSofia, gråt, var ledsen och ta precis den tid du behöver...du vet att din familj och dina vänner finns där närhelst du känner för att prata, få tröst eller skratta och minnas. Kram ifrån Therese