Ett beslut...

Hej! Vill börja med att säga tack för alla fina och uppmuntrande kommentarer jag fått senaste tiden. Det betyder faktiskt mycket att läsa dem och det är lite skönt att veta att nån läser det jag skriver. Speciellt när det känns jobbigt, men annars också. Senaste tiden har det varit extra jobbigt, för jag saknar verkligen pappa. Mer nu än för några månader sen. Det är bara så jäkla TRIST!! Pappa gav så mycket glädje och berikade verkligen mitt (och många andras) liv. Det kommer jag ju aldrig få av honom igen. Det är slut. Det är ju inte många som känner en så innerligt som ens föräldrar och syskon, bästa vänner. När man förlorar någon som känner en så himla bra så känns det lite som att en del av en själv har gått förlorad. I och med sorgen efter pappa och att jag helt enkelt har fått slut på energi för tillfället, så har jag mer eller mindre beslutat att lägga London-planerna på is ett tag. Jag hoppas att det bara blir några månader, för jag vill fortfarande flytta dit, men jag måste fokusera på att försöka må bra ett tag och inte känna den ständiga stressen att hitta jobb i London (fick för övrigt ej jobbet i Amersham). Förhoppningsvis kan jag få jobb här i Köping på timmar, har ev nåt på gång, sen får jag se om jag kan ta en lägenhet eller hur jag gör. Vet inte exakt än. Bara landa lite och koppla av en stund. Tror jag kommer kunna sova bättre på nätterna då också. Men visst, skulle "the job" dyka upp i London skulle jag ju inte tacka nej. Men för tillfället får det bli så här. Det känns skönt att ha tagit ett beslut för en gångs skull, allt har varit så flytande och osäkert hela tiden. London försvinner inte.