Till pappa...

Jag saknar dig så himla mycket, mer och mer för varje dag. Idag är det din födelsedag men första gången kommer du inte fira den. Jag tänker tillbaka på förra året, då vi firade din födelsedag i Märsta. Du, jag, Dale, Kirre och Carro. Du lagade fläskfilé och rotfruktsgratäng med efterrätt. Det är även exakt fyra månader sen begravningen ägde rum. Vi valde detta datum med tanke på att det var ditt födelsedatum. Hoppas du vet att du var den finaste pappa man kunde ha och som alltid ställde upp för oss. Jag hoppas också att du kunde höra oss när vi satt vid din sida de sista dagarna och att du alltid vetat att du varit en underbar pappa på alla sätt. Saknaden är så stor och jag vet inte när den kommer att avta, eller om den nånsin gör det. Det känns fortfarande så overkligt och jag önskar att man bara kunde ringa eller skriva för att höra att allt var ok. Det blev så abrubt slut och tomt och det är så svårt att bara acceptera det. Att skriva av sig såhär känns som det närmaste jag kan komma.

~Pappa~

Du kommer alltid att finnas i mitt hjärta och jag ska alltid hålla minnet av dig vid liv...